-

Jag saknar den tiden då allt bara skedde. Man behövde inte bry sig om skolan, för omdömena blev bra i alla fall. Man hade tid att göra vad man ville (t.ex. blogga) vilket inte är lika enkelt längre. OCH MAN ORKADE GÅ UPP PÅ MORGONEN! Jag har ingen aning vad som har hänt med mig men jag har förlorat min förmåga att ens försöka gå upp när klockan ringer. Nä nuförtiden blir det att ligga kvar tills man har 5 minuter att ta sig från sängen till ytterdörren, i princip.

-

-

Jag brukar inte kalla mig själv bortskämd, trots att jag får det mesta jag vill ha (och då menar jag bara inte en massa prylar). Jag och Mimmi hade en diskussion idag om vad som var att vara bortskämd, då hon sa de kloka orden att man är bortskämd när man har slutat uppskatta vad man har.

Och tro mig, jag uppskattar det jag har. Men ändå kan jag inte låta bli att känna mig bortskämd på något vis. Jag har höga betyg, spelar fiol bra och har inga ekonomiska problem. Jag lyckas med det mesta jag gör, vilket får det att svida ännu värre när jag inte gör det.

-

Som t.ex. Kallkursen. Jag ville verkligen komma in i år igen, och jag har verkligen gått framåt i år. Men ändå räckte min prestation bara till första reservplats. Jag är inte missnöjd med hur jag spelade och jag tror inte att jag hade kunnat göra bättre under omständigheterna. Men det gjorde riktigt ont att se det på pappret. Att jag helt enkelt inte hade varit bra nog. Det gjorde ont av andra anledningar också, men till stor del av att jag kände mig otillräcklig.

-
Det fick mig att ifrågasätta mig själv och tänka att det kanske inte alls var en så stor sak att komma in på Lilla Akademiens musikgymnasium med högsta poäng, att vem som helst av de som kom in på Kallkursen skulle kunnat göra detsamma. Men sedan insåg jag att jag gjorde mitt val för länge sedan, redan när jag satt inne på BurgerKing på Medborgarplatsen i höstas och började överväga Lilla Akademien som ett alternativ till gymnasievalet.

-

Hade jag valt annorlunda den höstkvällen hade jag kommit in på Kallkursen. Men inte på Lilla Akademien. Och då kan man ju fråga sig, vad väljer jag helst: en kurs i två veckor eller en utbildning i 3 år?

Nu i efterhand kan jag förvånas lite över att jag lät mig själv slås ner sådär, att jag övergav allt självförtroende jag har byggt upp under åren för ett litet brev. För att jag inte fick som jag ville för första gången. Det skrämmer mig lite. Att jag faktiskt är såpass bortskämd att jag ett tag slutade uppskatta det jag hade, bara för att jag inte fick det jag ville ha.

-

Men jag antar att man lär sig från sina misstag, och även om jag inte kan påstå att jag har kommit över det än så kan jag stolt säga att jag är på väg. Jag undviker fortfarande att snacka med vissa personer (som jag vet kommer fråga) eftersom jag fortfarande skäms över det, men jag har accepterat hur det är och jag vet att jag inte kan göra något åt det.

-

-

Bing bong, nu fick ni min livshistoria.

-

Goodbye lads, sleep tight :)